Varför miljökrav i upphandlingen inte bara är fina ord
Kommuner upphandlar transporter för miljarder varje år. Skolskjutsar, avfallshantering, färdtjänst, godstransporter till kommunala verksamheter. Listan är lång. Och varje gång en kommun skriver ett upphandlingsunderlag har den ett val: ställa tandlösa krav som alla kan uppfylla, eller faktiskt använda sin köpkraft för att driva förändring.
Men vet du vad? De flesta kommuner hamnar någonstans mittemellan. Ambitiösa nog att skriva in miljökrav, men för otydliga för att kraven ska bita. Det skapar frustration – både hos upphandlare och hos de transportföretag som faktiskt investerat i grönare fordonsflottor.
Vad lagen säger – och vad den inte säger
Lagen om offentlig upphandling (LOU) ger kommuner ganska stort utrymme att ställa miljökrav. Det handlar om tekniska specifikationer, tilldelningskriterier och särskilda kontraktsvillkor. Sedan 2017 finns dessutom en tydligare skrivning om att upphandlande myndigheter bör beakta miljöhänsyn.
Bör. Inte ska. Den distinktionen är viktig.
I praktiken betyder det att en kommun kan kräva att ett transportföretag använder fordon med en viss utsläppsklass, kör på förnybart bränsle eller har ett systematiskt miljöledningssystem. Men kommunen kan också välja att strunta i allt det där och bara gå på lägsta pris. Och det händer. Oftare än man tror.
De vanligaste miljökraven – och fallgroparna
Jag ser tre typer av krav som återkommer i kommunala upphandlingar av transporttjänster. Det första är krav på fordonens utsläppsklass – typiskt Euro 6 eller motsvarande. Det andra är krav på andel förnybart drivmedel, ofta uttryckt som en procentuell minskning av fossila koldioxidutsläpp. Det tredje handlar om miljöcertifiering, exempelvis ISO 14001 eller FR2000.
Fallgroparna? De är fler än man anar. Ett krav på Euro 6 låter bra, men säger ingenting om hur fordonet faktiskt körs. En dieselbil i Euro 6 som står och tomgångskör utanför en skola är knappast en miljövinst. Och ett krav på att ett transportföretag ska ha ISO 14001 kan i praktiken utesluta mindre aktörer som kör helt elektriskt men inte har råd med certifieringsprocessen.
Kraven måste vara proportionerliga. Och de måste mäta rätt saker.
Så gör kommunerna som lyckas
Göteborgs stad har länge legat i framkant. Deras upphandling av godstransporter inkluderar krav på fossilfrihet och realtidsuppföljning av utsläpp. Inte bara en pappersprodukt – utan faktisk mätning.
Uppsala kommun tog ett annat grepp och vägde in klimatpåverkan som tilldelningskriterium med 30 procents vikt. Det innebar att ett transportföretag med lägre utsläpp kunde vinna kontraktet trots ett något högre pris. Plötsligt blev det lönsamt att investera i elbussar och biogaslastbilar.
Och det bästa av allt: konkurrensen minskade inte. Tvärtom. Fler seriösa aktörer la anbud, för de visste att deras investeringar i hållbarhet äntligen skulle räknas.
Transportföretagens perspektiv – en balansgång
För transportföretag som vill jobba med kommuner är miljökraven både en möjlighet och en huvudvärk. En möjlighet för att seriösa aktörer kan differentiera sig. En huvudvärk för att kraven varierar vilt mellan kommuner. Samma transportföretag kan behöva uppfylla helt olika kravspecifikationer i grannkommunerna.
Standardisering vore en dröm. Men vi är inte där ännu.
Det som däremot hjälper är dialog. Kommuner som bjuder in transportföretag till tidig marknadsundersökning – innan upphandlingen publiceras – får bättre kravspecifikationer. De förstår vad marknaden kan leverera. Och transportföretagen förstår vad kommunen faktiskt vill uppnå.
Framtiden är redan här – nästan
EU:s direktiv om rena fordon (Clean Vehicles Directive) sätter nu minimikrav på andelen rena fordon vid offentlig upphandling. Sverige har implementerat direktivet, och från 2026 skärps kraven ytterligare. Det innebär att kommuner som fortfarande upphandlar transporter utan miljökrav snart inte kommer att ha något val.
Men varför vänta? Varje upphandling som görs idag utan skarpa miljökrav är en missad chans. En chans att minska utsläpp, förbättra luftkvaliteten i tätorter och belöna de transportföretag som redan gjort omställningen.
Kommuner har en enorm makt i sin roll som beställare. Frågan är bara om de vågar använda den.
För mer information, besök: maluko.se